Att vara den ensamma vargen

Det nalkas värme i öster och kroppen är kall och ensam. Sitter på klippans vassa kanter och blickar utöver horisontens glimmrande vatten och drömmer om de dagar då livet var sådär magiskt och fullt av värme. Det kom en vinande vind och vågorna piskade mot klipporna nedanför. Det började kännas att dagen började lida mot sitt slut och nattens mörker kom med hast och snabbt var det bara mörker omrkring allt.

Vandrandes tillbaka mot den varma stugan väntande den värmande sprakande elden och den varma chokladen stod färdig. Skaparen av denna ljuva söta alldeles underbara dryck var ej närvarande. Denna chokladgörare kunde ibland vara rätt så "sövande" men inte på det sätt som man kanske skulle kunna tänka sig. Tankarna längtade efter att vara denna chokladskapare nära men det var som om allt detta bara var en dröm. En dröm för bra för att vara sann, kunde verkligen det här ske med den perfekta stämningen med choklad, en sprakande eld och musik som fyllde rummet av toner från förr och nutid.

För ett par veckor sedan hade samma person suttit ensam med sina vinflaskor och smakat livet söta näktar som också kallas rosévin men det är tråkigt att dricka själv så då tänkte personen att här ska det bli andra bullar och tog sig i kragen och skickade det avgörande smset fullt av hunger efter kärlek...

Dörren öppnades och där i öppningen stod mannen i som var skapad som om gudarna själv karvat honom efter perfektion. Hans kropp var åtrobar och den var lätt att klä av med blicken men det fanns regler och man vill inte förhasta sig. Men tanken att man bara lever en gång flög genom huvudet och det togs ett språngsteg och därefter vet ingen vad som hände utom just dessa två som delade på varm choklad på en renfäll i en stuga på okänd plats.