Säger bara kärlek är nått av livets största mysterier. Jag går nu ensam på livet långa väg. Känns som det inte finns tid för annat en skolan. Men ändå så lyckas man inte där. Ett misslyckande. Ett ända stort misslyckande. Här sitter man och skapar bloggar och undanflykter från att göra det som är viktigt. Att leva livet till toppen. Att plugga till max och bara jobba resten av livet. Det är det viktiga eller?
Jag har en deppad dag men jag måste hålla ihop. Jag bryter snart ihop. Snälla kan någonting hjälpa. Vill inte se några jävla emo kommentarer eller liknande. Man måste få vara nere ibland. Det är jag idag. Det känns som att lovet bara är ett försök att rädda mig från allt. Men jag vet innerst inne att det inte kommer hända. Det kommer flyga förbi och jag kommer inte få något vikgtigt gjort... Suck
Provet idag på biologin gick inte speciellt bra för jag hann knapp börja. Även fast jag sade till läraren att jag var tvungen att gå om 20 min så fick jag lov att göra det. tror jag hann de 3 första frågorna sedan gick jag. Det var så att jag hade fått en tid till en läkare som skulle ta reda på varför jag inte har något luktsinne.
Ja det är en intresant grej som ni alla kanske inte visst jag känner i princip ingen lukt alls. Jag känner då ingen smak heller knappt. Det suger kan jag säga.
Om mig
- Simon
- Hej är en schysst kille i sina bästa år och livet är en fröjd att leva :)
6 kommentarer:
Ett Enda stort misslyckande.
Rätt ska va rätt!
att leva livet till toppen låter ju dock inte så förfärligt illa...
förmodar att du inte ställt klockan på bloggen, eller att det är am/pm...
du kan ju förtydliga det nån gång..
angående sista raderna:
och ändå skyr du stark mat?
fortfarande bara isak som kommenterar....
men jag ska säga det om ledsamhet:
det kommer ju och går.
personligen så har jag faktiskt haft en sjukt bra höst. de senaste två har då i motsats varit sjukt dåliga.
men det jag tror du åsyftar är väl snarare såna här tillfälliga, assnabba dykningar.
moodswings-aktiga. såna finns ju alltid.
de är ju där - i ditt som i mitt fall, troligen - till största del pga. blodsocker & sockerberoende samt stress.
det brukar vara min combo of choice. så sent som igår så hade jag ju ett helt sinnessjukt sammanbrott. slog knytnäven i cementväggen här inne... helt jävla psykat.
det var ju så jag stukade min hand, en gång i tiden... på Ö. Ersbodaskolan. Slog näven i ribban på ett sju-manna-mål...
tänkte nu direkt efteråt att det var jävla dumt att slå handen i cementen...
men det klarade sig!
poängen är ju hsh att det finns riktiga damppsykdyk, och att du troligen skrev inlägget under ett sådan, och att du tar dig ut ur det genom att lätta på stressen (kanske sker först efter studenten), eller minska på socker.
att du tränar borde hjälpa.
isaks råd.
inget emo med det.
Ja snart kommer jag må bra igen hoppas jag. Men nu när jag fått vara hos läkaren kan jag bara hoppas på att jag får mera luktsinne i framtiden.
Skicka en kommentar